Känner mig kraftfull, fri och ambitiös ... Eller ibland ödmjuk, låg eller överviktig. Calisthenics har varit en avgörande kraft för denna grupp idrottare, vilken har öppnat nya vägar och byggt självförtroende. Deras transformativa berättelser fick oss att ta oss till södra London.
Vi pratar fristil, stå på händer, fixa super-540:or ... och hur kommer det sig att våra barn gör det utan att vi ens märker det?
GOKU
Jag började med att gå till Brixton Street Gym för att börja träna calisthenics freestyle, och ju mer jag tränade desto mer kunde jag lära mig saker från människorna runt omkring mig. Jag kom in på det som ett sätt att undvika att bli mobbad och ett sätt att börja bygga styrka eftersom jag var riktigt liten när jag växte upp.
JUAN
Jag började med calisthenics för bara ett år sedan. Det är första gången jag någonsin har hört talas om sporten. Och ärligt talat är det den mest positiva grupp jag någonsin har träffat. Anledningen till att det är så positivt, om jag kan säga det med några ord, är för att det är en ödmjuk upplevelse ...
JOSELINE
Jag tränade gymnastik i 9 år, och sedan hittade jag stångparken, i Spanien, i mitt område. Jag hoppade upp på stången och, jag blev helt frälst! Ja, det var fantastiskt. Min första rörelse? Det var, tror jag, en pullover, ja - jag började så.
KAI
Jag har hållit på med calisthenics i ett år och utvecklingen har varit helt galen. Vänskapen, de nya relationerna, det har varit en vansinnig resa. Men jag började med calisthenics under nedstängningen, för jag brukade köra tyngdlyftning förut.
Jag sa till min vän, Shakadi, "Jag kommer aldrig in i det här, kommer aldrig in i calisthenics, jag vill bara köra min tyngdlyftning". Men nedstängningen kom, gymmet stängde och jag stack ner till parken och gjorde calisthenics. Och sedan bara fortsatte jag.
JUAN
Jag var i armén, så, du vet, jag har alltid haft bra kondition. Och när jag såg killarna göra vad de gör tänkte jag, ja okej, coolt: jag ska göra det. Och så kommer jag ihåg att jag testade en front lever. Och jag gick för att göra det, och min kropp var, liksom va? Vad var det som just hände? Och jag var som, wow, det gjorde mig lite ödmjukare.
JOSELINE
Jag älskar att stå på händer, för jag är rörlig. Alla människor här säger hej till andra. alla säger till mig, "kör Joselin". De ger mig motivation att testa, för att få energi. Så jag tror att det är väldigt viktigt och alla har hjälpt mig. Ibland känner jag mig fet, ibland mår jag toppen. Jag har tränat länge. Rytmisk gymnastik, skridskor, simning, allt. Så, sport är mitt liv. Jag skulle vilja se fler kvinnor inom calisthenics. Det är mycket bättre om vi är fler. Jag säger till alla kvinnor att testa!
STORLEK OCH VIKT SPELAR INGEN ROLL, DU KAN ANVÄNDA STÄNGERNA
KAI
När du inte mår så bra känner du ah, jag vill inte fortsätta. Men när det går bra och du har fått till ett riktigt, riktigt bra trick, går du hem och tittar på den där videon, det får dig att känna dig som den bästa personen i världen.
JUAN
Jag har sett killar som, jag vet, som jag personligen har arbetat med, att de med calisthenics i ryggen har lyckats att bli elektriker. De har lyckats att få jobb inom grafisk design. Och vi har alla pratat med varandra och eftersom det finns en gemenskap här hör vi om det och vi tänker, varför provar inte alla det här?
GOKU
Det viktigaste med calisthenics är att du kan vara med på en tävling och det finns trick som inte ens har uppfunnits ännu. Det ger dig den där känslan av unikhet och det får du inte med någon annan sport. Och jag känner att det måste spridas mer, till många fler människor, för jag känner att om särskilt unga människor skulle se, okej, coolt, du kan utföra en sport där du inte behöver gå till gymmet, och du kan ha vilken vikt eller storlek som helst, du bara går till stängerna i en park och börjar gunga.
Även om du bara gungar, som alla barn, under uppväxten har alla hängt i klätterställningar. Det är calisthenics - det är bara en mycket enklare version av det.
Jag tycker att i många sporter där du måste ha massor av redskap, du ser liksom inte omgivningen längre. Att vara barfota, det är som att hitta tillbaka till jorden, som om du känner energin runt dig. Och med calisthenics, eftersom det är ute och du tränar barfota, blir du en del av miljön, det är helt enkelt terapeutiskt.
JUAN
Det som är speciellt med denna stångpark är att den är byggd av en välgörenhetsorganisation som heter Steel Warriors. Huvudkonceptet bakom välgörenheten är att de samlar in alla knivar som tas bort från Londons gator och de återvinner stålet och återanvänder det för att bygga dessa stänger som vi tränar på.
Det blir ett utrymme som för samman människor från alla samhällsskikt i hälsans och konditionens namn. Du ser en mängd olika etniska grupper, bakgrund, åldrar, kön, allt. Det är så fint att se alla träffas och det är vad dessa platser har skapat.
Jag tror att symbolen bakom detta upplägg är det faktum att något som normalt förstör liv som ett vapen, en kniv, förvandlas till något som i slutändan bygger liv.
KAI
Jag arbetade, men jag kände mig instängd i ett system som jag inte ville vara i, arbetade måndag till fredag. Jag är en mycket aktiv person. Jag har alltid varit det. Jag har alltid cyklat, idrottat, härjat runt. Det här betyder mycket för mig. Det här är livsförändrande och man måste bara fortsätta
GOKU
Alla stöttar alla. Någon som säger till mig att hålla käften och bara göra det, det är bättre än att någon säger:"oroa dig inte, du klarar det nästa gång". Men på ett konstigt sätt driver det oss att gå längre - vi har ett sätt att motivera varandra som vi vet fungerar för den personen.
JUAN
Det handlar om att gå in för det varje dag och bygga, gå igenom stegen - du kan inte fuska. Och detta är det fina med calisthenics. Om du inte kan göra en pull-up, om du inte kan göra en muscle-up, kan du inte göra en lever. Du kan bara inte göra det. Och det enda sättet du kan lyckas är att varje dag träna lite till, lite till. Det känns transformerande, när du har det målet ger det dig ett syfte i livet.
Alla visar kärlek. Jag har aldrig någonsin sett fientlighet eller svartsjuka. Du ser många människor börja, det är det nya, vi lär känna varandra och sedan bara växer det och växer och växer. Ja. Det är så det är.
