11.04.2019

Den illegala handeln med noshörningshorn

“Är du OK? Du har låtit vattnet stå och rinna ett bra tag nu,” hördes en röst med stark dialekt bakom mig säga. Jag stängde munnen och såg mig omkring. Toalettvakten iakttog mig nyfiket. Jag torkade av händerna på shortsen, fortfarande omtöcknad.

“I… they… de där noshörningarna har inga horn,” sade jag och pekade mot glasfönstret som vette mot en öppen slätt med djur ovanför den långa raden med eleganta tvättfat. Hennes panna rynkades för ett ögonblick och sedan ryckte hon bara på axlarna, undslapp sig en knappt hörbar grymtning och gick in i ett bås med en mopp efter sig. Tydligen var det jag som var lite konstig, som tyckte att det här var en onormal syn. Inga horn. Ett drygt dussin noshörningar och ingen med horn.

Jag hade precis stigit av nattflyget från London till Johannesburg och körde genom landskapet mot Kruger National Park. I alla berättelser kallas den här regionen ‘frontlinjen’ i kriget mot tjuvjakt. Det sista starka fästet för noshörningar i Afrika sägs det. Jag hade tillbringat de senaste sex månaderna med att gå igenom berg av undersökningsmaterial i ämnet, men medan jag höll på att förbereda filmningen av en dokumentär om den olagliga handeln med noshörningshorn hade jag fler frågor än svar.

Stick inte näsan för djupt i getingboet med dina undersökningar Ness. Sådana som du försvinner, vet du. Du kommer att rita en stor måltavla på ryggen för människor du inte behöver beblanda dig med,” var det vanligaste svaret på mina planer att avslöja sanningen bakom den olagliga leveranskedjan med noshörningshorn. Men faktum kvarstår att en noshörning är värd mera död än levande och i årtionden har vi bara suttit och hoppats att andra kan hitta en lösning allt medan vi tittar på när glupsk global konsumtion utplånar de sista jättarna från jordens yta. Sitter jag bara i min fåtölj och inte gör något när vi står inför vad som känns som den sista tragiska akten av vad som skulle kunna bli ett av världens största svek mot djurlivet? Noshörningar är legendariska. Uråldriga. De har strövat omkring på jorden under 50 miljoner år ohotade av människor. Nej, jag kan bara inte sitta still och se på. Vad ska jag säga till mina barnbarn om 50 år när de frågar varför vi inte gjorde tillräckligt för att rädda arten? Varför får de aldrig se en vild noshörning som vi fick?

Jag går ut från toaletten och ignorerar den stora reklamaffischen som visar en flock noshörningar, alla med långa, majestätiska horn. Den där affischen är bara en saga om en förgången tid. Men det var inte sorger och bedrövelser jag ville avslöja under dessa första månader på marken. Jag ville få reda på hopp, optimism, lösningar och berättelser om de tysta hjältarna i frontlinjen av denna tjuvjaktskris.

Jag satt utanför i min bil och skrev en lista med de fakta jag känner till om tsunamin med noshörningshorn som säljs, mestadels till Fjärran Östern. Min fråga till dem som outtröttligt arbetar med att rädda arten skulle bli‘hur vinner vi det här kriget utifrån dagens verklighet och grundsanning? Var finns lösningarna?’. Listan ser ut så här:

  • Det engelska namnet rhinoceros betyder 'noshorn' men ändå har de flesta levande noshörningarna idag avhornats i ett försök att förebygga tjuvjakt
  • I början av 1900talet, strövade 500 000 noshörningar omkring i Afrika och Asien
  • Idag finns det cirka 25 000 noshörningar kvar i världen
  • 1 028 noshörningar dödades av tjuvskyttar bara i Sydafrika 2017
  • Brottssyndikat är opportunistiska och tjuvjakt är bara en av många illegala aktiviteter de är inblandade i, vilket innebär att de har tillgång till stora summor kontanter och till synes obegränsad tillgång till teknik och vapen, vilket gör dem lättrörliga och svåra att stoppa
  • Noshörningshorn består av keratin, samma material som fingernaglar. Det har inget bevisat medicinskt värde
  • Noshörningshorn kostar mer per kg än kokain eller guld. I en värld av illegal handel med vilda djur, är det mest värdefulla tillbehöret noshörningens horn. Kort sagt, är noshörningar, i ekonomiska termer, värda mera döda än levande idag
  • Korruption på alla nivåer hindrar ansträngningarna att lagföra brottslingar, vilket betyder att tjuvjakt fortfarande medför en liten risk, men stor belöning
  • Den illegala handeln med vilda djur beräknas ha ett värde på mer än 20 miljarder dollar (&pund;16milj) per år och kommer bara efter narkotika, vapen och människohandel i den kriminella värdekedjan

 

Jag behöver knappast säga att jag kom fram till Hoedspruit - en stad inbäddad bland kullarna vid foten av Drakensburg-bergen i närheten av Kruger National Park - med känslan att vara helt tömd och överväldigad av omfattningen av denna kris. Men inom några dagar hade de känslorna förvandlats till optimism. Jag hade besökt två barnhem för noshörningar, beväpnade enheter för bekämpning av tjuvjakt och männen som driver Flying for Rhino som ger operativt flygunderstöd och patruller åt de omkringliggande reservaten. Jag kommer allt för tydligt ihåg när jag gick in i hangaren och högkvarteret för Flying for Rhino. 

“Um, vad är planet gjort av?” frågar jag när jag går in i hangaren och stirrar på planet som rullas ut av piloten med en arm som om det inte vägde någonting.

“Tyg,” blev svaret.

“Errr... vad då tyg?” ville jag säga, men valde att behålla det för mig själv. Flygplanet är ögonen i himlen för alla deras ansträngningar att jaga tjuvskyttar och mannen som tar mig med på min första erfarenhet av patrullering flyger på gränsen till det omöjliga. Bokstavligt.

Deras operativa flygningar är hårresande låga (de bokstavligt stryker trädtopparna när de ‘lågsniffar’ mot potentiella tjuvjägare), till den grad att när de navigerar gör de det ofta på gränsen till att planet ska tjuvstanna. Jag får ett prov på planets rörlighet när vi skevar så brant att jag på min sida stirrar på den röda jorden några meter nedanför, innan jag kastas runt när vi skevar åt andra hållet i en snäv cirkel ovanför en plats på marken. De här färdigheterna är nödvändiga för närbilder och för att ‘hålla kvar’ inkräktare på en plats. Kompetensen är exceptionell, eftersom några av världens bästa piloter inte klarar testerna. Den handfull piloter som faktiskt blir godkända beskrivs som typ A-personligheter och flyger ‘på känsla och instinkt snarare än siffror’.

När vi landade på banan kände jag mig bortblåst, bokstavligen, att ha fått uppleva en liten bit av deras värld. Det låter och verkar glamoröst tills du får reda på hur det verkligen förhåller sig, att de tjänstgör dygnet runt, 7 dagar i veckan årets alla dagar. Verkligheten i arbetet med att skydda noshörningar och elefanter är betydelsefullt och inbegriper ett engagemang som går långt utöver vad vi är vana vid. Deras arbete med att skydda hotade arter är mycket effektivt när man läser statistiken; angreppen minskar med 94 % när piloterna patrullerar reservaten från luften. Och det är därför de fortsätter sitt jobb i frontlinjen i kriget mot tjuvjakten. Eftersom det utgör en påtaglig skillnad för skyddet av hotade arter.

Under de följande veckorna jag tillbringade med att filma i hangaren, fick jag veta att några av piloterna, faktiskt, blivit beskjutna tidigare under flygning. De har också fått radioanrop med meddelanden som “försvinn” från regionen de flyger över med nyheten om att tjuvjägare på marken har raketgevär på axeln klara att fyras av. Det här är inga vanliga människor. De har gett mig en ny betydelse av hängivenhet, passion och medkänsla. Dessa killar är villiga att sätta sina liv på spel för alla levande varelser på planeten jorden. Det är något helt fantastiskt. Deras ansträngningar och beslutsamhet är strimmor av hopp för resten av världen. Det är den här historien jag kom hit för att hitta. Berättelser om de som inspirerar oss andra att anstränga oss och bli en del av lösningen på ett globalt återkommande problem.

Som David Attenborough så träffande uttrycker det, “Afrika är en av jordens mest viltrika kontinenter och det som händer här händer oss alla”. Och med förnyad kraft fortsätter jag min resa för att ta reda på sanningen, problemen och viktigast av allt varje steg i den olagliga leveranskedjan med noshörningshorn från Afrikas spets, via de illegala handelsvägarna, hela vägen till Fjärran Östern och slutkonsumenterna.

Jag är otroligt stolt över att på den här expeditionen stöttas av Vivobarefoot, som visat ett långvarigt engagemang för miljövård över hela världen. De har till fullo förstått att det krävs ett internationellt samarbete mellan individer, organisationer och regeringar för att vrida tillbaka visaren på den aktuella marschen mot utrotning av så många arter. Så tack till teamet för ert stöd. Jag ser fram mot att få dela dokumentären med alla och lyfta på locket till potentiella lösningar till det här komplicerade och brådskande problemet.

Pictured: Tracker Brown

Follow Ness Knight’s journey on Instagram.

Gå med i vår maillista

Få exklusiva uppdateringar på utförsäljning, berättelser och produktlanseringar

 

Gå med i vår maillista

Få exklusiva uppdateringar på utförsäljning, berättelser och produktlanseringar